Mjeow

är egentligen för trött för bloggning. men jag vill komma igång o skriva varje dag på alla sajter
jag älskar pojken min som överraskar mig då o då med att komma hit o väcka mig med pussar ^^

har fått sömnproblem igen,men idag har min hjärna varit igång som bara den.
o fixat en ny header här med.
fixat med räkningarna så allt dras på frdag så slipper jag oroa mig om det.

på fredag är det fest. min älskade o närmsta vän fyller 20! hurra hurra!
men efter det partyt så ska hälsan o min viktned gång komma i första hand.

klockorna tickar


over and out

jag kommer nu vara "model" för företaget "cavelipo" som håller på med fettreducering osv.
jag kommer gå en behandling i veckan och för varje månad kommer jag vägas in o måttbandet fram.
vi har en blogg för tillfället som jag nyss skapat under namnet " www.cavelipo.blogg.se "om ni är intreserade av min resa och själva företaget.
jag kommer samarbeta med en annan webb designer så sidan blir proffsigare.
och jag är lite ringrostig med att ändra header osv men det blir att klura ut det hela ^^
kommer bli mycket spännande att skriva om min viktnedgång
jag kommer skriva recepten jag äter,ge andra tips och förslag.

som sagt jag ser mycket fram emot att bli snygg o självsäker.
jag ska klara detta o det kommer jag för att jag har så enormt mycket stöd runt om mig.

älska dina syskon oavsett om ni pratar ofta eller knappt alls. dom är det för dig in i det svåra. jag älskar båda mina bröder så det finns inga ord, jag har klurat ut vad felet varit och vi har alla olika problem, men vi finns där för varandra.
jag hoppas så hårt att P kommer hit imorgon, jag hade behövt det. det är mycket som ska ske imorgon, jag ska fixa remisse o likande så jag får den hjälp jag behöver. jag är alltid sjukare än vad jag vill erkänna. jag ska vara stark,annars dör en del av mig. jag vill inte gå till mina föräldrar ang pengar, bara stöd. men dom tror dom har enkla lösningar som inte funkar i min värld.
idag har jag varit närmre död's handlingar närmre än på länge, tankarna har varit nära handling men jag kämpar o klarade det med mina tankar. synd att jag inte kan göra detsamma med den feta mgen när jag vill bli av med den.
gah! frustrationen o ångesten gör mig tyst, att överleva dag för dag.

jag önskar jag vore lycklig, jag har ju alla förutsättningar för det?
men när allt tar slut vrider sig kroppen i tu.
tåranar rinner som om inget, av ångestens värk hade hänt förut.
att allt hade varit på glidande ljuvliga moln
men sedan kastast av blixten och tagit dig till verkligheten.
verkligehet är kaos,ekonomi är det som gäller, du betalar för en hjälp som aldrig gäller.
du vill gråta,du vill skada,du vill dö.
alla tror att du gått o blivit lycklig nu när allt ser bättre ut, du har en partner,du har stöd,du har hjälp.
men politiken föörsvinner, finns ingen ekonomi som räcker hela vägen, om du inte nudlar lever på, finns ingen hjälp som får dig att förstå
finns ingen hjälp för att du flyttat så,
du har bara velat få ett tryggt hem men det är så fel så så
.
det alla klarar av i minsta i lagret sedan ska du klara av med full prestation.
hur skulle livet se ut utan dessa blockeringar?
jag snattar för live spänning och äventyr.

alla vill ju synas eller hur?
att dricka vin o göra sig till jords en onsdagskväll det framkallar bara tårar o gnäll
för den verkliga insikten blir din.
och du ångrar starkt att du blev mig.
dina starka känslor väckt efter alla gånger du svalt för att dränka din heder
jag försökte bara skriva poetiskt från mina känslor. men inget ska gå fördärvat, jag vill bara försvinna i detta här o nu, allt kommer lösa sig men ju har jag inga liv kvar,inga extra krafter kvar att utnyttja.....snälla hjälp mig,min kraft är slut, snälla finns där precis som förut. vad hände med oss, vi va så många, så trygga men borta som vinden är dom.


so long

nu har det hunnit hända grejer. har äntligen flyttat till malmö och håller på att fixa massor med rummet. är lite smågrejer kvar att göra sedan är mysfaktorn hög. har massor av olika ideer hur man kan forma rummet som det blir "JAG" jag ska till lund på torsdag ser det utsom o hämta lite av dom sista grejerna jag har där, va lite småsaker jag glömde. men jag klarar av detta =) jag saknar mest mitt nintendo :D


älskling o jag har inte varit ifrån varandra långa stunder.
han åkte hem till sitt igår. sedan idag vid ca 9-10 tiden imorse vaknar jag upp och ser min finaste älskling med en bukett vackra rosor. jag blev så paff o glad att jag kunde inte prata.
ingen har gjort så emot mig tidigare o jag blev gladare än på länge. sedan eftersom han har fått större sömnproblem än vad jag har/har haft" så lät jag honom sova brevid mig o bara känna äkta kärlek.

ibland förstår jag inte hur det kommer sig att någon så vacker på både in och utsidan kan älska en som mig.
lite "jag är inte värd honom"-tänkande men istället tänker jag att efter allt jag gått igenom i mitt liv så förtjänar jag faktiskt en partner som visar uppskattning,kärlek,ärlighet och ser mig för den jag är. jag älskar honom så mycket att hjärtat räcker inte till.

vill bara säga till er singlar därute som kanske vill ha kärlek; ni måste våga ta risker så kanske "the one" kommer upp tillslut =)

so long

idag är inte den bästa dagen för mitt mående
gör ont i min själ. jag vill bort bara för en dag
jag har inga seroquel kvar o måste ha dom i veckan men dom måste beställa men jag får gå dit imorgon o fixa det så jag får full dosett under julen.
sen va det ju visning på lägenhet. jag hoppas verkligen jag får den det behövs, det börjar bli plågsamt att bo där jag bor nu.
jag vill ha MITT hem så jag inte lever på någon annan o följer med någon annans liv. att det är MITT och skapa min basgrund till mitt liv, och att det är underbara personer vid min sida är bara ett stort plus. jag har min andra hälft. jag har älskade linda o per <3 moa,emma,kristoffer(så länge han vill) maia,donnie,bobo och en hel del andra ingen ska känna sig bortglömad. ni ge mitt liv styrka.

att ständigt känna sig jagad i ett mörker, mardrömmar kommer nog aldrig lämna mig.
att julklapps stressen smyger sig på gör inte saken bättre heller men jag vet i princip vad folk ska få. lite svårarare att hitta den "perfekta" presenten till Robin. jag vill ge han allt,hela världen, hela mitt hjärta har han redan,vad mer kan man ge för symbolik?
jag har en på gång men känner att det inte är tillräckligt.

jag finner inga ord varken att skriva eller säga.
vad känner jag?vad är jag? hur är jag? hur mår jag?

sitter hemma hos min älskade och väntar på att han ska komma hem från skolan. hans fader sitter o spelar spel o jag passar på att blogga lite eftersom jag aldrig bloggar nuförtiden.

jag har hittat världens mysigaste "body butter" med mango :D *me likie* o en parfym som luktar magi =)
jag har även body grejen i mina dreads i samband med waxet så dom blir snygga o dessutom luktar gott :D

har vaarit på läkarbesök o det är alltid kul när man försöker förneka att man är sjuk o bara vill gå hos någon vanlig teraput men dom jag gått till har sagt att jag har för stora problem att dom inte kan ta emot mig så jag får börja gå på aleris igen. ska jag behöva komma gå tillbaka dit med svansen mellan benen? tydligen. jag vill ju inte må såhär. jagad av mörker. ångest i bröstet. besattheten av bantningstabletter och kost o måttband. jag vill bli fin. jag vill vara den snygga flickvännen Robin förtjänar. min personlighet är det nog inte så mycket fel på såfort inte "sjukdoms symptomen" kommer fram. men mitt svart/vitt tänkande är ju där jämt.
jag måste få lägenhet snart så jag kan börja någonstans att utvecklas i lugn o ro. det gör jag inte genom att pendla mellan 2 städer varje vecka. o när man kommer till lund känner man sig så meningslös o som en städerska. och man längtar tillbaka till älsklingens famn.
jag vill få kontroll på mina tabletter. jag har doserat dom rätt nu men igår fick jag ta ganska många o det va läkaren som sa det så det va okej.
att vara så bunden vad tabletter tar på en.
jag käkar ju bantningspiller, svimade av idag o kom på varför jag mått illa o konstigheter är för att jag har "glömt" bort att äta, och för att använda bantningspiller måste man ju käka så dom kan börja jobba. och det blir inte mkt till att äta när jag är i lund,jag har ingen lust. jag går hellre o lägger mig o längtar tills onsdagen så blir det fika som vanligt ^^
jag har mycket mer energi nu o det känns underbart men ibland jobbig för jag har för det mesta inget att göra.
fick igång mitt nintendo 8-bit igår :D det gjorde mig glad. nu saknas det bara flera spel, synd bara att dom är så jävla dyra =( men den tiden kommer. tennis är avkopplande ändå.

jag vill flytta nu nu nu. skaffa mig en liten kise o skaffa mig ett hem. ska det vara så svårt?
jag vill ha en förändring. nu har jag trampat bakåt o är självskadare igen, jag vill inte men det är det jag blir tvungen att göra för att överleva och att psyk ska höra mitt rop på hjälp.

just ja. gissa vad jag ska göra i juni; SE BLACK SABBATH för andra gången i mitt liv :D det blir jag,älskling,hans bror o pappa och så dennis som ska gå o se dom =) o några få dagar efter det så är det SWEDEN ROCK! kommer nog bli ett awesome år tror jag =)
jag hoppas på det.

för er som undrar så bor jag fortfarande med kristoffer,det är kämpigt men nu går det bättre. vi bråkar inte lika mycket o vi är bra vänner. men jag tror att både han o jag vet att när jag flyttar kapas alla banden. jag vill inte förlora honom som vän, men om han fortfarande älskar mig o är kär i mig o vill ha mig tillbaka så kommer det inte gå. jag vill inte strö salt i såren som han själv skapade. jag bryr mig mycket om honom och oroar mig. jag finns där för honom till en viss gräns. men jag börjar mer o mer markera att jag bara är INNEBOENDE dvs jag tar hand om mitt stuff o handlar min mat ect o han sköter sitt o sedan om den ena ska gå o handla o den andra frågar om den kan handla hem något är det en annan sak. det är så det ser ut nu. men jag vill ut därifrån. jag vill ha mitt utrymme o inte känna att jag inkräktar på någon annan.

det blev ett långt inlägg.

men långa pauser ger långa inlägg.



ROBIN
jag älskar dig,jag menar det verkligen. jag har aldrig känt såhär förut
trotts att du ibland snackar om saker jag inte bryr mig om o blir uttråkad så låter jag dig prata så får du höra mitt gnäll ;) det är ömsesidigt.
jag känner att mina känslor är besvarade.
ingen av oss vill skiljas åt när vi måste o längtar efter varandra så fort vi inte ser den ena.
att kärlek va så starkt är mer än jag kunnat ana.
du ger mitt liv en ljusare framtid. jag lovar att bli stark om än inte för din skull utan min o vår skull.
jag struntar numera i vad folk tycker om att du är 4år yndre än mig. det hindrar inte den kärleken jag känner.
finns inga ord som kan förklara styrkan.
första gången jag träffade dig fångade du upp mitt intresse direkt. första gången du kysste mig kände jag något ovant,något som aldrig hänt min kropp innan. jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
jag är så lycklig att det blev vi tillslut. <3

Rakastan sinua <3

man vet när det är äkta kärlek då man saknar personen såfort denne inte är inom synhåll.
att känna sig så bekväm att det känns helt naturligt(för mig) att inte ha något smink alls på mig o ändå känna sig glad och uppskattad <3 jag är en person som alltid "MÅSTE" ha smink på mig om jag ska ut till tex affären och det tar lång tid innan jag blir så pass bekväm med en annan person så jag kan visa "den nakna sanningen" för honom och hans familj...=)

han känns så perfekt på så många plan. jag bara längtar tills jag får egen lägenhet så kommer han i princip flytta in =)<3
att vakna varje morgon av något gulligt sms o ligger o smsar hela dagen.
finns så mycket ord o känslor så jag har svårt att placera dom rätt.

jag börjar gå upp lite i vikt igen >.< midjemåttet är nu uppe i 96-97 o som minst har det varit nere i 93 cm så jag får börja tänka lite på vad jag stoppar i mig o ta mina "burn" som jag ska för att öka o hjälpa till med viktnedgången.

vägde mig nu sist jag va hos föräldrarna o jag har gått ner 25 kilo från det jag vägde som mest är det ca 30kilo :O när man ser dom siffrorna så kan man inte undgå att känna sig lite stolt.
men jag är ändå inte nöjd. jag börjar bli för insyltad i det igen.

ska träffa min läkare idag,o hoppas på att jag får mina stesolid utskrivet o att jag får börja med imovane istället och dissa stilnoct helt o hållet, dom gör mig bara knäpp i huvudet. och xanor som jag hemskt gärna ville ha tidigare vill jag inte ha heller då dom är lite för starka så jag kan inte vara mig själv då jag blir mer tom i huvudet. men stesoliden tar bort dendär ångestmuren som hindrar mig att vara mitt positiva jag. jag blir mer pratig,nöjd med mig själv och desutom mycket mer kelen till älskling <3
jag säger inget om att jag vill gå på mediciner resten av livet,jag tar månad efter månad. jag vill börja jobba,plugga och ha ett riktigt hem med en katt o en hund.

-----------------------------

över till något annat
vad i h*lvete ger man någon som har allt i julklapp? min kreativitet är nada men jag vill ge något hyffsat symboliskt och något användbart. någon med förslag?




so long

Ihhhk ^_^
idag fick jag träffa pälskling igen på fika. normalt att efter snart 3 månader är jag fortfarande otroligt nykär.
när jag träffar honom så får jag svårt att prata och får tunghäfta och blir nervös ^_^

jag har hällt i mig litervis med kaffe idag med.
jag har även "sagt upp" mig från eductus då jag inte klrade av det av olika skäl. orkar inte gå in på detaljer mer än att bara för jag mår bättre nu så mår jag inte bra för det.

detta blev ett kort inlägg men det är iafl något.

so long, nya!

åter igen har jag halkat efter med att uppdatera här. det bara blir så. jag har varken något jätte underbart eller jätte tragiskt att berätta.

jag har börjat fundera på detta med vänner; jag är ingen person med många vänner av olika skäl..
människor tröttnar på mig efter ca 1-2 år då dom ser mig som gnällig och egocentrisk, vilket har stämmt väldigt bra faktiskt i ärlighetens namn. jag har varit gnällig för jag levde ett tragiskt o ledsamt liv då jag va i ett olykligt förhållande i många år och drack mig själv till "lycka" ,demoner i mitt huvud som jag gång på gång lätt vinna över mig för att jag inte orkade kämpa emot. och egocentrisk eftersom det är så DBT:n funkar, man lär sig att ta sig själv i första hand hela tiden o man ska fylla sina egna behov före alla andras och borderline patienter som då fortfarande inte har kunnat hitta "gråzonen" tänker svart eller vitt o drar det till extrema gränser. jag lär mig fortfarande. jag jobbar på att hitta gråzonen. men jag kan då inte ha en massa vänner runt om mig utan skärmar av det till en viss del så jag kan vara väldigt give and take med mina närmsta, dom som jag anser vara värda det. dom som jag håller högre än andra. så jag är inte egocentrisk med flit, om du upplever mig som det o du känner att vi är vänner så får du mer än gärna säga det till mig o ge mig en chans att bättra på det innan du slår av helt o dömmer mig. jag vet inte alltid hur jag upplevs av folk runt mig. o gnällig eftersom jag va olycklig,tröst-åt för att må bättre o hatade mitt yttre och ville inte mer än bort från allt.

: Detta har jag ändrat på genom att förbättra min tillvaro och slitit mig ur ett destruktivt förhållande där jag inte blev uppskattad förrens det va försent o skadan redan skedd. tog mig 5 år att lyckas. och är numera i ett förhållande som jag kan växa i som person o som gör mig lyckligare än någonsin <3

hmm känndes som det va så mycket mer jag skulle skriva ang detta men det tog slut i huvudet på mig (vilket händer ofta; jag tänker på något o vill diskutera det o helt plötsligt försvinner mina argument)

kan prata om min dag istället ^^
vaknar av sms från älskade Robin <3 kliver upp o masar mig fram och börjar betala räkningar o mög >.< och börjar städa upp i köket som ser ut som kriget. unnar mig en mysig frukost i min ensamhet då kristoffer är i skolan. jag skriver upp mig på några nya lägenheter o hoppas på att jag snart kan flytta härifrån då det inte är det roligaste att bo ihop med sitt ex, speciellt inte när man har en ny pojk =/ finns ju roligare tillvaro.
sedan blir det operation "fixa håret" som jag gör en gång i månaden dvs färga utväxten,virkar,dreadar,klipper och virkar lite till. idag tog det hela mig 4 timmar att göra. segt men nödvändigt. och mina dreads börjar bli riktigt nice nu =) sedan eftersom jag är jävligt paranoid efter många olika dreads historier så har jag i "anti lus"-medel så jag inte får löss som gärna vill vara i dreads. o det tänker inte jag tillåta. det är unge fär som att en snubbe skulle sätta på en kondom "utifall han skulle få ligga" under dagen :P men bättre för säker än osäker ^^

o nu under kvällen chillar jag bara med lite kaffe o smsar med pälski <3
anar inte vilken tur jag har som hittade den Karln <3 mitt liv o mående är väldigt annorlunda nu. jag trivs mer med mitt liv och mig själv. och älskar honom mer än något annat på denna jord
o så vill jag ha det i många år härdanefter.

nä nu är det en katt här som vill ha min uppmärksamhet så jag får ta o leka med henne innan hon river ner bokhyllan :P

so long

så nu va det utrett. nu känns det bättre igen,min hjärna spelar mig spratt lite hela tiden. jag klarar knappt av det alla gånger.
hur funkar det egentligen? hur börjar man lite på människor? jag kan älska men har otroligt svårt för att ha tillit till 100%

så ni läsare om ni har tips som kan ge ökad tillit till andra får mer än gärna dela med sig.

Älskling förlåt för den infekterade delen av min hjärna. <3

idag är det en sämre dag igen. jag är ganska arg och förvirrad just nu.
vad är det han vill dölja? vafan! jag vill ha öppenhet och ärlighet i mitt förhållande. jag får puscha på nu för att få fram hela sanningen. jag vet inte om jag vill ses innan jag får reda på allt.
kanske är det min hjärna som spökar men jag kan inte rå för det så jag får lösa det på mitt sätt och det är att prata om det.
ska det vara så svårt att kläcka ur sig? va öppen och ärlig o dölj inget för mig och slingra dig inte är du snäll.
du sa att du inte vill såra mig på något sätt o det är just det som händer nu.
jag har varit med om att pojkvänner undanhållit saker som sedan kommer fram o då blir det så mycket värre än vad det hade varit om man varit ärlig direkt o sagt som det va. men det är tydligen så som killar fungerar. men sanningen kommer alltid fram förr eller senare.
men det finns förklaringar till allting. och jag vet att det är jag som förstorar saker och orsakar problemen för att min hjärna kokar ihop allting >.<

skulle gå till eductus idag men det blev inställt för sophie va sjuk sen ska va ha ett "telefon"-möte imorgon vid 10. o jag ska tvätta imorgon o sedan åka till malmö för att kolla på lägenheten =) sen får vi se vad som händer men blir väl att åka till robin ändå.

smärta

so long

denna dagen har gått ganska fort för min del. jag har varit helt väck hela förmiddagen pga stilnocten. hade tydligen gått till pressbyrån o köpt baguetter,kaffe och cigg som jag knappt minns att jag har gjort. helt sinnes =/ jag har kännt mig ganska sorgsen och har haft lite mullrande ångest under dagen men sedan kom Robin till lund så gick vi och åt lunch o så fort jag fick se honom så mådde jag redan bättre, mitt egna naturliga lyckorus <3. vi gick till ariman och jag fick en sådan stark nostalgi känsla i kroppen. man hängde ju trotts allt där nästan varje dag iafl mellan 2007-2009 o fikade o spelade kort o snackade skit hela dagarna. men dom dagarna är över. alla som hängde där har gått åt sina egna håll o utvecklats precis som jag själv har gjort. undrar varför det skedde, va det pga allt skitsnack och alla intriger som skapades för att folk hade för lite att snacka om o för mycket tid att slå ihjäl?
någonting hände den saken är säker.

sedan, eftersom kristoffer inte tål Robin av förklarliga skäl så kunde vi inte gå hem till mig o vara där, så vi fick gå runt lite på lunds gator i höstvädret. men det kändes ändå romantiskt och mysigt <3
snart är det torsdag och då blir det malmö som vanligt igen. och på fredag blir det nog fest i parken. det va länge sedan så det får faktiskt vara dags nu. vill träffa lite vänner för det va ett tag sedan nu. ca 3 veckor på ett ungefär. sen skulle vi iväg någonstans på lördagen vad det nu va för något.

just ja jag ska ju på visning av lägenhet på torsdag kl 16.00 =) jag hoppas verkligen att jag får den då jag är i stort behov av ett eget hem. det är otroligt påfrestande att bo ihop med sitt ex många gånger. men visst vi är goda vänner men det känns så onaturligt o fel att bo med honom...

nu har min hjärna inte så mycket mer att uppdatera så jag avrundar här.

so long

ja nu va det fredag o jag är i malmö igen och lyckan är tillbaka. tryggheten,närheten. jag känner mig som besatt av pojken. han är mitt naturliga benzo. en puss på pannan från honom får alla onda tankar att utplånas, en puss på näsan får värmen spridas i min kropp
en kyss får hjärtat att slå volter.
hade ingen aning om att en annan människa kunde ha en sån inverkan på en så trasig själ.
även om det skulle ta slut snart så har han räddat mig eftersom han har fått mig att inse lyckan i livet.
inte för att jag tror att vi kommer göra slut än på länge. vi har så många planer o jag älskar det,som tex om 2 veckor ska vi åka över till helsingör på dagsutflykt =)
o sedan ska vi kanske åka upp till sthlm o ta färjan över till helsingfors efter som han vet hur gärna jag vill åka till finland :D

jag kan sitta här i evigheter o prata om hur fantastiskt jag mår o hur lycklig jag känner mig.
men det finns problem med.
Min svartsjuka.... den plågar mig. jag vet vad det beror på,det beror på hur jag har levt,vad jag sett mig och även andra göra mot sina partners. otrohet hit o dit vilket gör att jag har svårt att lita på andra på det planet. det är synd men det är en skam jag får ta o ändra på.
jag tänker inte nämna hur jag va otrogen eller vilka som va otrogna mot mig. eller något annat.

i nästa vecka ska jag kolla på lägenhet :D jag kommer ta den jag skiter i hur den ser ut. jag tar den. den ligger bra o jag vill flytta.
jag vill skapa ett mer självständigt liv. men umgås med vänner o pojkvänn <3
leva det livet jag är värd.

några självskador har det knappt varit på mycket länge. har väl kanske varit ett snitt i månaden max! o det känns så befriande. fast abstinensen kommer lite då o då men jag kan hantera det. det är inte borta men jag är nära på att utrota det beteendet.

nu är det lite tomt i huvudet på mig. klockan är bara halv 11 o robin kommer inte hem förrens om 4-5 timmar. o vad jag ska hitta på har jag ingen aning om.


so long

jag slutade jobba med förhållandet med kristoffer för lite över 2 Månader sedan. det funkade inte längre jag hade varken orken eller känslorna kvar.
17åringen som jag träffade i parken fångade mitt hjärta och är min nya pojkvänn och den underbaraste jag träffat.
han är väldigt smart och trygg av sig. varje helg tillbringar vi tillsammans o det blir bättre o bättre.

jag o kristoffer är iafl vänner. han har det svårt o jag förstår honom. jag hade varit helt knäckt om jag va i hans sitts. men snart har jag nog fixat en lägenhet som jag hoppas på att jag får. då kommer jag bli malmöbo.
vem hade kunnat tro det? att JAG skulle vilja flytta till malmö efter allt som hänt mig i den staden? men det är ännu ett tecken på friskhet.
jag är lyckligare än någonsin o starkare i mig själv.
jag kämpar inte ens med vikten utan går ner av mig själv =) och det känns fantastiskt.
har varit ganska dålig på att gå till eductus som är min arbetsträning. jag ska dit idag och imorgon sedan imorgon eftermiddag pyser jag till malmö,till älsklingen.

mitt liv är mycket annorlunda nu om man jämför med innan. jag är gladare o mer positiv. jag gillar det.

som ni ser så har jag ändrat bloggen. jag är ju inte rödhårig längre o det har jag inte varit på ett bra tag. nu har jag riktiga dreads istället. jag fixade det efter sweden rock typ då jag blev så less på mitt löshår som bara tovade sig o va jobbigt. dreads är inte lika jobbigt att ta hand om.

jag har tråkiga nyheter...för en vecka sedan fick vi avliva men bebis Tilly pga att hon hade allvarlig njursvikt o massa njursten så hon hade oehört ont o det fanns inget vi kunde göra. jag saknar henne så mycket,min lilla fina älsklings bebis.

jag tror jag har nämt att jag har ny pojkvänn med för den delen. jag bor fortfarande hos kristoffer o letar lägenhet. och jag ska på visning på en i nästa vecka o hoppas jag får den.
det är jobbigt för både mig o kristoffer att jag bor här då han har mycket starka känslor för mig o vill att han o jag ska bli ett par igen,vilket inte kommer hända den närmsta tiden. jag har hittat kärlek o stor lycka.
antabus behandlingen har jag avslutat då jag inte klarade av biverkningarna. jag vill inte må dåligt för att må bra >.<

jag är lite tom i huvudet just nu men jag återkommer

so long

så nu va den tiden över. min sista fylla va igår så nu kommer jag vara ren, det blir nog levern glad av och även jag själv. just nu ligger jag med svarta tankar i mitt eget mörker och undrar hur mitt liv kommer se ut om en månad eller två. det är en rädsla samtidigt som det är en befrielse. jag kommer inte bli fängslad av mig själv. jag tänker träna mig fri, börja uppnå mål i mitt liv.
istället för att helg efter helg sitta på en helt meningslös fest o bara sitta för att bli full..göra saker du ångrar nästa dag då bakfylleångesten omsluter sig runt din kropp...jag ser inte längre någon poäng i det. jag skruvar på mig av tanken. som jag o en vän diskuterade att sitta helg efter helg o bara slösa pengar på på något som egentligen inte är roligt. det va roligt till en början. men nu...bara ångestladdat. vi vill ut o resa,se saker,uppleva världen. istället för att sitta i parken,hemma hos någon eller ensam o hälla i sig för mycket. jag såg det tragiska med egna ögon igår. fick ta hand om två killar som blivit för fulla. den ena trillade o slog i huvudet i betong o jag sprang genast dit för att kolla om han va okej. det blev inte värre än en bula men jag va tvungen o kolla om hans syn va okej. sen va det en annan kille som fått i sig för mycket o bara kollapsade så fick jag ta hand om honom med. hälla i han vatten. se till att han spyr,lägga han i rätt läge ect., senare mot kvällen så satt jag o pratade djupa känslor med 2 nya vänner. den ena va mycket deperimerad över att han inte lyckats hitta en tjej som uppskattade hans vackra insida. vilket verkligen är synd.dan andra va en 17årig liten söt pojk. trodde han va äldre än mig men icke. vi hängde ihop hela kvällen/morgonen. jag kom hem kl halv 6 imorse. dock helt nykter då alkoholen runnit ur min kropp för länge sedan. o därför har jag kunnat observera den sanning som faktiskt va.
varför har vi blivit så ytliga?
vad hände med den glädje som en gång var?
vem tog bort den från oss?
jo....vi själva. vi valde fel stig att gå på. istället för att gå i skimmrande solljus o behagligt doftande natur så valde vi en mörk gång där solen bara är en illusion,som inte ger värme. o ångest vakande över dig likt skuggan.
det är obehagligt att se....att inse. vad man gjort med sitt liv.
men det är inte alltid vårat fel. ibland händer saker vi inte kan rå för,likaså att man kan födas med en defekt..psykisk som fysisk som hindrar oss från att leva som andra. vi har alla våra demoner att kämpa med.

jag har en mycket lång väg att gå nu. men jag är påväg...det får jag aldrig glömma. jag ska nå målen. jag ska må bättre.
mina ärr kommer vara kvar men jag kommer börja se dom som en krigsskada, en heder för att jag varit på botten o sedan bekämpat det tuffaste som troligen kommer vara i mitt liv.

jag o kristoffer har det bra. Riktigt bra. att jobba på en relation krävs två parter..jag har alltid sett det som att det är han det varit "fel" på men jag testade en annan väg, att jag gör saker för honom, som gör att HAN känner sig älskad och uppvaktad.

jag vet jag är dålig på att blogga, men samtidigt känner jag respekt för mig själv så jag vill inte lämna ut mitt liv för mycket.
jag kämpar på med mitt psykiska måeende och min framtid. ändå gick jag till vårdcentralen förra veckan o dom skrev ut exanor till mig vilket nog är det dummaste beslut jag gjort på min resa påväg till tillfrisknande om jag inte kan bli helt frisk så kommer jag iafl kunna hantera mina problem. och dom som ser benzo som ENDA utvägen (som jag själv många gånger gjort) vet inte hur mycket det faktiskt skjälper än hjälper. det enda benzo gör med din ångest är att lägga locket på o låter det bubbla. o föar alla dom som någonsin kokat nudlar,makaroner ect vet om du har locket på o det blir för mycket värme så kokar det över. det är så din kropp funkar med. får du inte ta utlopp för dina känslor så kommer det göra ännu mera ont i framtiden o du måste öka o öka doseringen.

så snälla alla som läser detta; benzo är en kortsiktig destruktiv lösning. jag vet då jag har hållit på med skiten i 3 års tidd o flytt istället för att fäkta.
jag fäktar så gott jag kan men ibland blir det för över mäktigt för mig o då känns det som att jorden går under.
jag vill skära jag vill bränna,jag vill dö. men sedan tänker jag på mina drömmar och min framtid och börjar känna hopp.
jag har väldigt mycket privata problem med nära o kära som jag inte vill ta upp här egentligen. men jag är inte mer än ett problem för mina nära o kära. mot mina vänner är jag generös o omtänksam...lite för mycket än vad jag borde. men mot dom jag älskar mest dvs pojkvän,föräldra o sådant så är jag ett bortskämt svin. det känns så o det är inte långt ifrån sanningen heller.

jag vill alltid hitta något nytt som kan dämpa min bubblande ångest och uppgivenhet men det är alltid något destruktivt och så vill jag inte ha det. jag vill kunna leva som alla andra o må bra. inte har problem varje dag ect

oj nu blev detta inlägget ett " hej tyck synd om mig" men det är verkligen inte så jag menar det. utan jag berättar mer om min vardag o sådant som tynger mig. och eftersom jag skriver så sällan blir det ganska tunga inlägg. tyvärr. men jag ska försöka skriva oftare. så blir det inte lika destruktivt.

so long

att efter 5 år ihop så blir allt så grått.
inga kärleksförklaringa,inte mycket till närhet. han flyr,han flyr ifrån mig,han flyr ifrån min sjukdom.
jag behöver bekräftelse. ytlig sådan så som att höra att man är snygg,attraktiv ect
men inga sånna ord hörs om man inte ber efter dom.
jag vet inte hur länge jag står ut med ett sådant förhållande. men jag vill bo kvar o jag älskar mannen men ibland vill jag verkligen ha något eget. o leva mitt eget liv. utan att känna mig som en slav.
jag vet att han inte menar det, att jag ska känna så dvs. men hur ska jag hantera det?
ångesten o mörkret kommer närmre o tätare hela tiden. nu har det varit 3 dagar i mörker. o 3 månader utan att kunna äta riktigt. det är inget jag väljer eller har kontroll över. min kropp kastar upp det jag försöker få i mig. jag kan få i mig max 2 ägg,en yoggi och massa vatten utan att spy men äter jag mer än det under en dag så kräks jag så magmusklerna gör så ont o halsen svider.

dessutom att ingen läkare lyssnar på vad jag har att säga hjälper inte heller. alla bara skyller på alkoholen. men det är inte så. kvittar om man säger emot,dom har bestämt att det är så. ingen hjälp får man. och jag vill inte behöva gå så långt att självskada mig igen bara för att få läkarna att lyssna på mig. det är fel. en läkare ska lyssna på sin patient o veta dess historia ang mediciner o doseringar. men nej sådant vägrar existera.

jag vill inte ha det såhär. jag pratar o pratar för att få en förändring...men inget händer. ibland vill jag bara ge upp o ta steget från kanten för livet o försvinna för ingen kommer sakna mig för ingen stöttar mig ändå.

att ha folk runt sig men ändå känna sig så ensam och som en parasit för omgivningen...är det rätt?
att ständigt behöva be om bekräftelse o kärleksförklaringar...är det så livet ska vara?

svaret är nej.

ska man överleva eller ge upp?
nej
men till vilken av frågorna jag säger nej till, det vet jag inte.

det är nära.....