what to do?
dom senaste dagarna har varit väldit förvirrande. i ca en vecka ha min pulls varit über hög,skräcken i huden,självmordet i sikte....men jag vet inte varför. sedan skar jag mig och tog ibumetin,stesolid(mer än jag borde) och neurol och skar mig så blev allt lugnt igen.....o så va det i 5-6 dagen tillslut kunde jag inte motstå att åter igen självskada. jag hatar mig för det. jag har redan 3 stora färska sår sedan sist o sedan ihopsydda sår från gången innan. jag behöver mer hjlp nu än innan och hoppas verkligen aleris kan hjälpa mig mer än hjärnhälsan. det enda dom gett mig är uthållighet och benzo vilket är samma sak egentligen men nu är jag väldigt beroende av höga doser. jag hoppas aleris inser det och sänker dosen dock mycket långsamt. jag vill ta det i min takt inte att man minska dosen efter en vecka utan kanske efter 2 o sedan går ut efter det. men jag vill inte sluta med benzo det har räddat mig många gånger.
men jag vet att det inte håller att gå på det hela livet.
mitt liv har varit i kaos! jag pratade med mor i tele för några dagar sedan/ en vecka kanske jag höll ihop under samtalet men efter samtalet bröt jag ihop o grä't i 30-40 min utan knappt några pauser. min familj är så trasig och jag inser det mer o mer ju äldre jag blir och blir mer o mer skadad av vad som faktiskt är sanningen. jag vill inte beskylla min älskade mamma för något för hon har varit så stark o tagit sig igenom all skit hon varit igenom men en del har jag svårt att acceptera.
och kanske är det som peter säger. hon o jag är alledes för lika för att kunna förstå varandra. vi är lika skadade,tar till samma metoder för att lindra smärtan,hittar en "stabil"make för att ha chansen att kunna räddas.....jag vill förneka det...men sanningen går inte att fly.
för att byta ämne så kommer jag börja träna igen i veckan för att mindska mitt midjemått till iafl ca 05 cm till ex dv 18 december. nu är biljetten köppt o klar :D
sen har jag köpt svarta linser o håller på o fixar med mina dreads så allt blir fin fint tills dess =)
problemet jag har är halloween får väl bara vara psykotisk katt eller något eftersom pengarna inte räcker till mer.
jag va i stor konflikt med mig far om pengar men jag vill inte gå in på ekonomi i min blogg för jag hatar det så fullständigt. det går inte att förklara.
jag har nästan slutat röka helt o gått över till snus som i snitt är 200 kr billigare
denna månaden fick jag dock betala dubbel mobilräkning för jag gjorde en miss förra månaden o det får jag jävligt mycket skit för så det känns som jag borde skjuta mig i huvudet eller något......jag hatar pengar...makten lappar o mynt har.
so long
men jag vet att det inte håller att gå på det hela livet.
mitt liv har varit i kaos! jag pratade med mor i tele för några dagar sedan/ en vecka kanske jag höll ihop under samtalet men efter samtalet bröt jag ihop o grä't i 30-40 min utan knappt några pauser. min familj är så trasig och jag inser det mer o mer ju äldre jag blir och blir mer o mer skadad av vad som faktiskt är sanningen. jag vill inte beskylla min älskade mamma för något för hon har varit så stark o tagit sig igenom all skit hon varit igenom men en del har jag svårt att acceptera.
och kanske är det som peter säger. hon o jag är alledes för lika för att kunna förstå varandra. vi är lika skadade,tar till samma metoder för att lindra smärtan,hittar en "stabil"make för att ha chansen att kunna räddas.....jag vill förneka det...men sanningen går inte att fly.
för att byta ämne så kommer jag börja träna igen i veckan för att mindska mitt midjemått till iafl ca 05 cm till ex dv 18 december. nu är biljetten köppt o klar :D
sen har jag köpt svarta linser o håller på o fixar med mina dreads så allt blir fin fint tills dess =)
problemet jag har är halloween får väl bara vara psykotisk katt eller något eftersom pengarna inte räcker till mer.
jag va i stor konflikt med mig far om pengar men jag vill inte gå in på ekonomi i min blogg för jag hatar det så fullständigt. det går inte att förklara.
jag har nästan slutat röka helt o gått över till snus som i snitt är 200 kr billigare
denna månaden fick jag dock betala dubbel mobilräkning för jag gjorde en miss förra månaden o det får jag jävligt mycket skit för så det känns som jag borde skjuta mig i huvudet eller något......jag hatar pengar...makten lappar o mynt har.
so long
fortsätter att falla
jag faller fortfarande. varje dag är jobbig mer eller mindre. jag skriver av mig känslor o tankar.
denhär är om mig och en vän då jag inte nämner några namn
"blinda-du och jag
Jag ser inte det du ser
min verklighet ser inte ut som din
du jobbar och får lön för mödan o kan njuta av det.
jag går rastlös o jagad för pengar som egentligen inte är mina
du går o gör det du ska o sedan gör du det du vill
jag kämpar med näbbar och klor för överlevnad
du unnar dig med din lön
jag köper tabletter för att det mörka ska tyna bort för en kort sekund.
du behöver ingen betänketid på hur du ska spendera din dag
jag söker efter lite mer tid för att hitta livs gnista.
du kan njuta för stunden
jag kan inte kopla av utan tabletter eller alkohol.
du har en hobby att utföra
jag kämpar för fler flyktvägar för lite mera ro
du ser på mig med ledsna ögon o klappar min kind
jag ser på dig med tomma ögon men samtidigt med jagad blick"
" mörker
här går jag,alla ser det,men alla blundar för.
det svarta hålet jagar mig och jag kan inte fly.
jag tar dom vita tabletterna o väntar på ro för en kort sekund.
tar till flaskan för ökad effekt.
att ständigt jagas tar kol på mig.
snart kommer brevet som ingen vill läsa,men alla vill veta vad som hände,vad som va fel
dom lappar ihop mig gång på gång men dom frågar aldrig. dom ser det men bryr sig inte om att fråga
ingen vill älska ett skadat barn,ett ärrat offer,är det såhär det ska vara? ihop sydd och räddad för stunden
men ingen utom den oälskade ska få ta skulden?"
"hoppet
du kan se allt det fina som kunde varit ditt om ditt förflutna sett annorlunda ut.
men ingen kan ändra på det som varit.
istället måste du hitta den kraft som du saknar inom dig.
men vad gör du när hjälpen vänder dig ryggen och flyktvägarna tagit slut?
när du känner hur det våndas inom dig och den inre smärtan aldrig tar slut?
jo du hamnar på institut
gömd bakom fyra väggar och en korridor dit ingen vill gå.
dit där folk skäms för att hälsa på.
luften tar slut och allt du vill är att ta dig ut.
du gör det med lögner o svek
manipulera överhuvudet och tar dig ut men sveket mot dig själv för att du börjar där du slutar"
jag skäms över att lägga ut dessa egentligen. jag vet inte ens vart jag vill komma med att skriva ut dom. jag hatar att jag skadat mig så pass mycket på så kort tid. jag vet inte vad som hänt men jag gissar på att det är hösten som alltid tynger ner mig.att se mina vänner undra,önska mig något bättre. att se min älskling skadas när jag skadar "bara" mig själv. men man ser det inte så. en förändring måste ske. jag hoppas att det nya stället jag kommer få gå på är bättre och att jag får kontakt mer regelbundet osv. och får någon som jag känner lyssnar på mig.
so long
denhär är om mig och en vän då jag inte nämner några namn
"blinda-du och jag
Jag ser inte det du ser
min verklighet ser inte ut som din
du jobbar och får lön för mödan o kan njuta av det.
jag går rastlös o jagad för pengar som egentligen inte är mina
du går o gör det du ska o sedan gör du det du vill
jag kämpar med näbbar och klor för överlevnad
du unnar dig med din lön
jag köper tabletter för att det mörka ska tyna bort för en kort sekund.
du behöver ingen betänketid på hur du ska spendera din dag
jag söker efter lite mer tid för att hitta livs gnista.
du kan njuta för stunden
jag kan inte kopla av utan tabletter eller alkohol.
du har en hobby att utföra
jag kämpar för fler flyktvägar för lite mera ro
du ser på mig med ledsna ögon o klappar min kind
jag ser på dig med tomma ögon men samtidigt med jagad blick"
" mörker
här går jag,alla ser det,men alla blundar för.
det svarta hålet jagar mig och jag kan inte fly.
jag tar dom vita tabletterna o väntar på ro för en kort sekund.
tar till flaskan för ökad effekt.
att ständigt jagas tar kol på mig.
snart kommer brevet som ingen vill läsa,men alla vill veta vad som hände,vad som va fel
dom lappar ihop mig gång på gång men dom frågar aldrig. dom ser det men bryr sig inte om att fråga
ingen vill älska ett skadat barn,ett ärrat offer,är det såhär det ska vara? ihop sydd och räddad för stunden
men ingen utom den oälskade ska få ta skulden?"
"hoppet
du kan se allt det fina som kunde varit ditt om ditt förflutna sett annorlunda ut.
men ingen kan ändra på det som varit.
istället måste du hitta den kraft som du saknar inom dig.
men vad gör du när hjälpen vänder dig ryggen och flyktvägarna tagit slut?
när du känner hur det våndas inom dig och den inre smärtan aldrig tar slut?
jo du hamnar på institut
gömd bakom fyra väggar och en korridor dit ingen vill gå.
dit där folk skäms för att hälsa på.
luften tar slut och allt du vill är att ta dig ut.
du gör det med lögner o svek
manipulera överhuvudet och tar dig ut men sveket mot dig själv för att du börjar där du slutar"
jag skäms över att lägga ut dessa egentligen. jag vet inte ens vart jag vill komma med att skriva ut dom. jag hatar att jag skadat mig så pass mycket på så kort tid. jag vet inte vad som hänt men jag gissar på att det är hösten som alltid tynger ner mig.att se mina vänner undra,önska mig något bättre. att se min älskling skadas när jag skadar "bara" mig själv. men man ser det inte så. en förändring måste ske. jag hoppas att det nya stället jag kommer få gå på är bättre och att jag får kontakt mer regelbundet osv. och får någon som jag känner lyssnar på mig.
so long
