ett failande...eller ett hinder som man ska klara sig över?

träningen idag gick inte så bra. jag hade bokat in mig på ett body pump pass som va kl halv 6
jag förvirrade bort mig med tiden o va där kvart över 4 istället o jag satt o väntade o väntade,
o dom som höll på med tyngder såg frågande ut på mig o viskade till sin med tränare o sedan kollade båda på mig.
det tog mig tillbaka till högstadiet. då man hånades för den man va,för hur man agerade ect.
ångest ångest....
jag gick till receptionen o frågade vad det va frågan om sen sa hon att det börjar ju inte förrens 17.30 o klockan är 16.40...jag kände mig dum.
mina röster hånade mig om o om igen. jag avbokade tiden satte mig på roddmaskinen o försökte ro bort all ångest i 15 min.
men det gick inte så jag tog mina grejer o gick därifrån. gick på stan en runda o fixade mig lite rökelser o annat.
ett halsband och en grej som jag kan göra ett halsband av sen när jag får pengar.

har eller ska lämna in 2 gammla mobiler så får jag lite drygt 820 kr för dom. det är passande då jag inte har några pengar kvar.

jag har fortfarande total ångest. jag vet inte vad jag ska vända mig. utsidan är lugn o lite från varande. men insidan gråter skriker och vill göra drastiska saker,se blod,bestraffa mig trotts att jag vet att det inte leder någonstans.
är detta ett tecken på att jag har kontroll över min sjukdom elller att jag bara satt en mur för den?

jag ska ge mig på träningen igen imorgon eller i övermorgon.
det är biggest loser på tv...känns som jag borde höra hemma där.

jag tänker ofta på att gå till vårdcentralen o se om man kan få en magsäcksoperation eller om man kan låna pengar till fettsugning men samtidigt vill jag kämpa med rätta händer o vara stolt över att inte ha fuskat.
jag vill så gärna men varför,varför,varför måste min ångest bli ett hinder för så mycket.

nu ska jag ta mig benzo o min natt medicin o se om lugnet på insidan försvinner.



observera är ett viktigt ord och en viktig handling

ibland tänker man så pass mycket att man blir galen.
jag tänker på allt och inget
viktiga frågor o struntsaker.

för er som läser detta verkar det som att jag får byta msn till: [email protected]
så lägg till mig!

idag har jag varit duktig. gick o tränade hyffsat tidigt typ vid 12-1 tiden. sen började jag rensa förrådet på grejer eller mer orginisera det så man hittar saker där.
sen gick jag igenom hela min garderob o hittade en kasse dör fullt med grejer som jag letat efter hur länge som helst :O och en massa strumpor så nu hoppas jag att kristoffer inte snor mina strumpor det aset ;)
sen fixat i köket så det inte ser ut som en svinstia o lika så storarummet o sovrummet.

jag vill köpa lite mer möbler till vardagsrummet och fixa en sy hörna åt mig. typ en ny stor bokhylla som vi kan ha resten av våra filmer i (vi har just nu 2 tv bänkar fyllda med filmer,spel o diverse) och sen vill jag måla saker som man kan hänga upp på väggarna. det känns väldigt tomt här.

får snart ringa kristoffer o fråga honom vad han vill ha o äta tills imorgon.
pannkakor eller kyckling.

nu börjar jag bli seg i huvet o trött. men jag ska inte vara trött jag har ju fan sovit 1½ dygn >.<

so long

bra o dåliga sidor

alla har sina hemligheter....även jag.
något som jag inte sagt till någon,som jag kanske inte ens vill erkänna för mig själv...men den finns där.
och jag väljer att berätta det här.

det började för ett år sedan då jag skaffade benzo på svarta marknaden för att slippa ångest o slippa fly med mina rakblad och stanna upp o vara i nuet.
mitt benzo brukande har fortsatt i smyg sedan dess jag hade ett uppehåll ett tag.
men för 7 månader sedan började det igen.
jag tar det varje dag för att orka. för att vilja och för att förändra allt det dåliga till något som är värt att leva för.
jag är medveten om att det inte är bra. men det behövs
jag är nu uppe i 20 mg om dagen + mina sömn tabletter på 20mg
det är höga doser för någon i min ålder..

men för att jag ska kunna ändra på mitt liv måste jag ha orken,modet och motivationen och det har jag fått med min medicinering inte bara benzot utan allt det andra med.

jag vill inte gå på medicin hela mitt liv det är inte mitt mål. mitt mål är att vara posetiv




------------------------------------------------------------------------------------




jag har sovit i mer än 38 timmar nu. är utvilad men känner mig samtidigt trött.
men tänkte dra mig till gymmet idag med o köra ett pass på crosstrainen.
jag kan inte logga in på msn =/ det är lite trist
jag o kristoffer såg något jävligt ballt på tv4 sport idag: metal allsvenskan haha va metal band som spelade mot varndra lika så liknande close-up magasine osv.


psykolog o träning

idag har jag ringt veterinären o bokat tid för fastrering för min lilla bebis. är orolig o nervös för hon kommer må efter operationen men jag hoppas att allt går som det ska.
vi ska skaffa en till katt. jag vill ju ha en maine coon o hoppas att jag kanske kan få pengar till det i julklapp eller något.

sen va det vilostund eftersom känslorna vällde o va jobbiga så sov jag en stund. sen ringde klockan så det va dags att gå upp o till psykologen. va nära på att avboka det bara för jag ville fortsätta sova. men när jag stått i kö så lade jag på. det är ett steg i att förändra mitt gammla beteende. va där i ca 20-25 min o snackade lite.

sen direkt efter det gick jag till gymmet för att bekanta mig lite med maskinerna,det gick bra. först gick jag på löparbandet i 10 min sedan lite olika styrketränings maskiner. som mage,rygg och ben.
sen gick jag därifrån o gick till gymmet vid stationen o va på en crosstrainer i 20 min och tränade mina biceps *stolt*

allt som allt träänade jag i 50-60 min o för att vara min första gång på ett år är det jävligt bra för att vara mig =)

köpte mig även en kalender där jag ska skriva ner mitt midjemått o när jag är reda så ska jag skriva ner min vikt med.
sen vad jag har tränat o hur länge.

jag tror att om jag tar det lugnt nu i början så kommer jag klara detta galant =)
15 kilo till december så jag har några månader på mig. kanske ska gå på nutrillet pluver diet så det går lite snabbare.

jag är på g o pepp nu. jag trodde ärligt talat att jag bara skulle tycka det va hemskt o jobbigt men det va härligt,roligt och underbart. jag längtar efter spinningen på fredag =)
jag har köpt mig en kalender där jag ska skriva vad jag tränar och hur länhe. sen varje månad mäter jag midjemåttet o ser resultat.

så nu över till vi pratade om hos psykologen. det va familjesnack. att det känns som även pappa börja vända mig ryggen nu när han märker att mitt destruktiva beteende inte gått över. han trodde det va en tonårs period. men så ärinte fallet. jag önskar det vore så.
men jag kämpar men jag känner inte att jag får stöd från min familj. jag kanske har fel. ni visar det kanske på ert sett men det är inte det sättet som funkar för mig.

jag blir ledsen när jag går i kortarmat med pappa i affären så kommer alltid repliken: har du inte någon tröja att ta på dig??" när det är 30 grader varmt ute. o han skäms över att folk tittar på mina armar. det är vardag. det är mitt mindsta problem just nu.jag känner mig inte älskad av familjen. kanske jag förtjänar det eftersom jag lägger pengerna på fel saker för det mesta >.<

när mamma brände sig inte fan va det så att hon skulle ha slöja eller  burka på sig.o då skämdes han inte han va arg på alla som glodde istället.

jag har en sjukdom. ärren är en del av den o jag jobbar mig uppåt. inget självkadande begär på 4 veckor nu tror jag.

jag skriver väl rent detta imorgon.
jag svamlar en massa. men jag överlever

donera pengar till mig. denna tös är helt pank
det suger. jag längtar tills jag får en ny nice kropp ?=

tisdag

åter igen en dag. vädret suger. är orkan ute.
vaknade efter att faktiskt ha sovit gott. sedan bestämde jag mig för att testa spelet jag fick av kristoffer. men kontrollerna är helt cp o jag fattar inget alls o känner mig helt värdelös o kass. idag är väl inte den bästa dagen av alla dagar.
satte igång att baka som någon slags terapi men sen blev glasyren helt cp först men andra gången gick det bättre. men jag höll på att bryta ihop så jag flydde till pillerskåpet o nu är allt lugnt igen.

varför jag är så instabil nu? jag tror det beror på att jag har fått höja medicinerna.
eller vad vet jag. allt jag vet är att jag har ett tomrum som måste fyllas med något.

igår såg jag o kristoffer en riktigt sjuk dokumentär :O som hette "ett ton tonåring" o ja ni hör själva vad det handlar om. det va en snubbe som va 16 o han åt 30 000 kalorier OM DAGEN o det är mer än vad en normalviktig människa som tränar ect äter på en vecka :O helt sjukt. sen va det en annan vars mamma lett honom in i fördärvet men hon fattade inte det själv. man undar vart fan världen är påväg.

jag fixade mitt gymkort igår och imorgon hade jag tänkt mig att gå på spinning pass =) kommer nog bli jobbigt men kul o jag ser fram emot att komma igång.
som jag skrev i förra inlägget så har jag ju delmål.

imorgon får jag ringa veterinären angående tilly o hennes graviditet o se om hon kommer klara av det eller om vi måste göra abort o sterilisera henne. jag vill verkligen inte riskera att hon dör. hon är min lilla bebis så jag har varit jätte orolig när jag fick reda på att det kunde vara en risk för det.

men ja det va allt för nu.
so long

Har Jag......?

......Kommit till den gränsen då motivationen verkligen sitter i? jag hoppas verkligen det. kommer väl bli lättare att träna när kristoffer o hans bror tränar. o jag kommer kunna träna närsom på dygnet när det passar.
har många olika strategier i huvudet sen att sätta dom i verket är ju lite svårare. men jag hoppas jag klara det. nu i början kommer jag klara det men att fortsätta med det kommer bli svårare.

men nu tror jag att jag är redo. då jag inte gör något annat om dagarna.
jag har ett del mål. jag ska ha en viss klädsel på ex i år och då vill jag att det sitter snyggt.
sen nästa mål är nästa sommar då jag ska vara bland dom snyggaste på festivalerna jag tänkt gå på eller ute på klubbar.

jag vill bli en sån som killar raggar på. inte den som dom ignorerar o låtsas som att jag inte är där.
jag har en motivationsbild som jag hoppas håller kvar min motivation. det är mitt allra svåraste problem och jag hoppas jag klarar det. jag får väl ta det försiktigt i början. typ 2 ggr i veckan för att sedan öka. tänkte mig en gång på morgonen typ gå på rullbandet,rodd maskin o spinningpass. jag är väldigt sugen på spinning eftersom det är så givande.
tråkigt nog behöver jag köpa nya träningsbyxor o kanske ett par nya skor. men blä det har jag inte direkt pengar till.

snart har jag grejer till mitt nintendo så jag kan börja spela det igen :D det gillar jag.
sen har jag iofs fått ett annat spel av kristoffer till datorn.
jag vill dock inte fastna i spel då jag ska börja träna då blir det som så "jag vill spela lite till....o lite till" sen blir man för trött för att gå till gymmet.

är mycket som ska hända till hösten:
-träna,gå ner i vikt
-mer psykolog o läkar tider när jag byter ställe
-äta bättre
-sluta röka
-inte dricka lika ofta

så det blir fullt upp. men ska försöka att inte tänka så mycket på det för då kommer jag bara bli knäpp.

det här SKA gå denna gången frågan är bara om tid.
jag har stöd från kristoffer o mina vänner <3 tack

glad

idag är jag glad o mår bra. har fått min jacka idag =) och mina pengar. får ta o storhandla med kristoffer ikväll eller imorgon.
senare blir det att fika med ett par stycken. ska våga mig på att gå i klackar i lund idag. det är en utmaning i sig eftersom hela lund är i princip byggt på kullerstenar haha så det ska bli intressant.

jag vill alltid må såhär, att ha lite harmoni i kroppen,vara nöjd med det man gör o hur man ser ut.

tomhet,värdelöshet

känslan av värdelöshet gnager i mig.
jag vill så mycket men det fysiska o mentala orkar inte påbörja något direkt.
det har varit mycket bråk från olika håll med familj,pojkvänn och mig själv.
men när det blir dåligt har jag mina vid behovs mediciner som ger mig ett behagligt lugn.
jag försöker jämföra med en viss person som har gått ner o isolerat sig med sin stackars pojkvänn.
vi saknar henne inte längre men man kan blicka tillbaka o gilla det vi hade men så som hon blivit nu är inget vi saknar.

jag är riktigt glad över att ha en vän som erika. att kunna vara så avslappnad o kunna vara sig själv o inte behöva trippa på tå i rädsla över ett utbrott. att kunna festa utan att oroa sig över något när vi tar hand om varandra i alla lägen,ger varandra råd när vi har något problem känns helt fucking great.

finns mer att skriva egentligen.
att gå omkring i flera dagar i sträck med ångest o värdelöshetskänslor i kroppen o känna att man inte räcker till för alla är en plåga. att få panik när man råkat sova bort en hel dag o pojkvännen kommer hem o väcker en o man har inte städat så flyger man upp ur sängen o börjar göra något under stress.
det är inte så att jag trivs i kaos det är skönt att ha ett städat hem. o jag vill verkligen inte sova bort en hel dag. men jag vill ha något meningsfullt att komma till o känna att man gjort något vettigt o komma någonstans i mitt liv...men vart ska jag ta det första steget?

självskade impulserna är inte starka längre o det är skönt som fan. men känslan av att bara vilja försvinna finns där men sen blir man rädd när man kommer i dom tankebanorna är inte roligt heller.

flaskan kommer till hands lite för ofta kanske. men det ger mig en viss frihet. jag dricker inte för att slippa mina egna demoner utan för att kunna umgås med människor som jag kanske har lite svårt för för att orka lära känna dom. alla ger inte ett underbart första intryck o då vill man ge dom en chans att visa sig själva. men sen festar jag med människor som jag verkligen tycker om då blir allt fint o bra =)

ehm..jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägget.
är väl bara en inblick över hur jag har det emellanåt.

Oj

ojsan här va det länge sedan jag skrev något. får försöka damma av lite o uppdatera.
har väl inte hänt så jätte mycket.
sandra finns inte längre i mitt liv. det är delade känslor i det hela men sen är allt så himla löjligt. förväntade mig ett mognare beteende från hennes sida men jag låter det vara. men istället fick jag en underbar person närmre hjärtat dvs Erika ^^ där hittar vi på saker o snackar inte bara utan tar det till handling osv.

sommaren har flytit på och har badat en hel del lite överrallt.
va i karlskrona o fick träffa mathias :D
mammas o min relation har fått rasa ner några steg för jag inte klarar av att hantera det som är. jag försöker men ibland kanske jag är lite för hård mot henne men jag måste tänka på mig,vad som är bra för mig.

har festat en hel del o det är nice :)

kanske borde skriva här igen,tanken är att börja träna igen.
men nu måste jag nog gå o äta något. eller bara dricka massa vatten.

so long

RSS 2.0