Mjeow

vaknade tidigt som vanligt. jag vaknar vid 8 tiden varje dag mer eller mindre. men det är bara för att solen lyser rakt in i sovrummet på morgonen o lyser igenom gardinerna osv. lite störigt. ett problem har uppstått. vi vet inte vart vi ska vara under helgen. jag vill ju åka upp till mina föräldrar då Mathias är hemma. men sen är vi bjudna till Kristoffers mamma. jag vill ju att vi åker upp till mor o far. men Kristoffer vill inte göra sin mamma besviken . jag förstår honom. man vill ju inte göra människor besvikna. sen är det saker som är jobbiga med. jag o kristoffer hittar aldrig på något ihop. speciellt inte ute bland andra människor. det gör vi aldrig. men jag har pratat med honom om det o han fick sig nog en rejäl tankeställare. men sen vill jag inte sätta någon press på honom i nuläget. han har ju sin vår deppighet nu o mitt mående är svängande. men det kommer lösa sig. men det kommer gå bra. jag får väl ev åka upp på fredag över dagen hem till cai om inte annat. jag vill inte åka upp till mina föräldrar själv,det kommer bara bli jobbigt när alla har sin partner brevid sig o inte jag. =/ so long

Nu börjar tryggheten sätta sig in i mig igen. Efter att ha varit överkänslig, spänd, lätt irriterad, o varit darrig som ett asplöv. Idag har jag fixat i ordning alla saker, har packat upp, satt ihop, ställt till rätta i princip allt ondet har tagit mig ca 8 timmar. Men jag är mycket nöjd med resultatet o det blev sambo. Med när han kom hem. Nu ser man ett vardagsrum o inte en Borg av flyttkarto ger Tilly verkar med trivas o börja sakta men säkert bo in sig, även jag. So long

Allt jag kan säga är att jag är framme o har fixat med dom flesta möblerna nu o börjat komma i ordnin men jag vet ätt här kommer jag känna mig hemma. Jag är redan lugn i själen o känner mitt trygg i en mjukare värd. Men mer hårt jobb kvarstår. Kristoffer är o kommer förbli (hoppas jag) mannen i mitt liv <3

Idag mår jag mycket bättre, är inte lika skör som innan jag tog sertralin och idag är jag gladare. Just nu sitter jag i bilen påväg ner till Lund men vi är inte framma förrens 3 tiden skulle jag tro kanske tidigare kanske detta är vändpunkt i livet. Jag hoppas. Jag vet att jag måste kämpa hårt för det jag älskar. Detta fixar vi.

Min hjärna går berserk jag tål inget alls och jag börjar storgråta o gräla med min omgivning. Allt förstoras upp och bubblar över, det kan handla om en liten skitsak på Facebook eller att en fläck inte går bort, jag flippar ut totalt. Dock så är det endel saker som faktiskt är något att bekymra sig för. Tex K följer aldrig med mig till mina föräldrar o äter middag o dylikt, känns som att han fryser ut min familj o det ska vara på hans viljor. Jag har följt med honom på middagar som jag inte riktigt haft lust att gå på men gått ändå för hans skull, jag ger o gör allt för min omgivning men får inget tillbaka, kanske är jag blind eller så är det faktiskt så det är. Sen sommaren.... Jag kommer inte ha råd att göra något kul som det ser ut i nuläget. Alla andra har iafl någon resa att se fram emot men inte jag. Jag super bort mina drömmar. Jag vill bara vakna upp en dag o ha ett normalt liv, kommer det ens att hända?

Känns nästan lite overkligt. Men det kommer bli så jävla skönt att få flytta härifrån. Jag börjar bli jävligt trött på C som snyltar röven av sig på mig. Jag får lixom inget tillbaka direkt. Det han sa om Kristoffer o mig är bullshit och det är inget misstag att flytta till Lund. Jag stör mig på att han alltid tror att han har rätt hela tiden. När han inte alltid riktigt vet vad han snackar om. Han säger saker till sin egen fördel. Jag börjar som sagt tröttna. Jag vet inte hur mycket han är skyldig mig men iafl en eller två tusenlappar. Jag vill bara få allt överstökat och att slippa känna stressen o all press och frustration. Längtar framm tills jag kommit i ordning i Lund och sakta börja bygga upp det liv jag vill Ha. Nu ska jag skrubba fler lådor o skåp --------------- nu är dom möblerna som jag inte ska ha med mig, borta så lägenheten är skapligt tom. Ingen säng ingen soffa,matta,bord. Så nu sitter jag på en tunn madrass på golvet o kollar på tv. Har torkat golven o skrubbat väggar o sånt duktigt. Jag vill ha imorgon nu och jag vill få dator igen >.<

Inatt tror jag att jag fick en psykos, jag vaknade upp helt mörbultad, rivmärken i ansiktet ect. Jag vet att tilly inte skulle göra några sånna saker på mig. Jag har haft mardrömmar, hallicinatiouner (?) hur fan stavas det? Och jag har mått riktigt dåligt i några dagar så jag slår ihop det och drar slutsattsen: psykos ringde min läkare idag och han skulle ringa upp men som vanligt har han inte gjort det. Hoppas han ringer imorgon efter som mina mediciner är slut nu. Jag känner mig smått utstött från psykiatrin här just nu fast det är kanske inte så konstigt iomed flytten osv. Men ska ringa dom imorgon igen o förklara läget o vara med bestämd o målinriktad. Jag har sovit hela dagen eftersom jag varit helt slut i kropp o sinne. Nu vill jag egentligen veta, vilka läser min blogg och varför har jag inte fått några kommentarer? Vad är felet????!!!!

Jag har ett stort hål i kroppen o själen som är fullt av saknad efter något men jag vet inte riktigt efter vad, jag har spekulerat i det hela dom senaste dagarna och jag tror det kan vara självkänsla och självrespekt. Jag trivs inte i min kropp men jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det. Jag märker skillnad faktiskt. Jag orkar inte äta lika mycket som förr och det är bra. Jag längtar tills jag kommit till ro efter flytten så jag kan börja träna o jobba med mig själv med Kristoffer fysiskt vid min sida. Han är ju vid min sida mentalt oftast iafl men han har ju även sig själv att tänka på också. Men att jag kommer ha Sandra och Erika vid min sida och vi alla tre kämpar mot samma mål betyder mer än allt, det är ovärdeligt. <3 jag kommer nå mitt mål det tvekar jag inte på det är bara tiden som jag är osäker på jag kanske når mitt mål om 6 månader eller om 6 år ingen vet säkert, det handlar mest om hur mycket jag kämpar. Men när jag har nått mitt mål så kommer jag bli fulländad som person, jag kommer vara snygg, självsäker, och stolt över vem jag är och att jag lyckats ta mig igenom allt helvete. Börjar närma sig den stora flytt städningen dvs torka alla skåp, frosta av frysen, rengöra ugnen ect när det kommer igång så vet jag att jag är nära mitt Lunda liv. Visst emellan åt får jag lite kalla fötter men det är nog helt normalt so long

Kommer vara datalös yttligare en vecka kanske längre hoppas bara jag hinner få datorn innan jag flyttar jag ska ha utflyttnings fest nu på fredag som ett sätt att säga adjö känns som det kommer vara lite deppig stämning men det ska jag allt försöka göra så det inte inträffar. Se om vi drar ut på krogen sen men då ska jag Max ha med mig 300 kr o sedan lämna kortet hemma. Känns nästan lite overkligt att jag om 9 dagar så flyttar jag ner till Skåne. Men detta har jag längtat efter och jag längtar efter att komma igång med min behandling och praktik för att förhoppningsvis börja plugga till hösten. Vad har ni för framtidsplaner? So long

Hej alla, bara så ni vet kommer jag vara dator lös i ungefär en vecka nu om ni nu skulle sakna mig på msn jag finns på mobilen. Och kommer kolla dom sidor jag kan från mobilen jag tatuerade mig idag och det blev äckligt snyggt. Lätt värt 1500 men fy satan vad det gjorde ont på vissa partier men det kommer resultera att jag åter igen kommer vara skade fri någon månad eller fler Cai va med mig och skrattade åt mina ansiktsuttryck och min smärta. Nu sitter jag på tåget ner till älsklingen som För övrigt fyller år imorgon så jag har hans stora present med mig. Jag ska tydligen sitta "barnvakt" åt hans lillebror som är 1 månad äldre än mig haha Men kommer bli äckligt skönt att komma ner till Lund igen och andas frisk o len luft. So long

idag har det varit en jobbig dag.
hade svårt att hitta kraft att komma upp så jag skulle in till stan o kolla in skissen till tatueringen som ska göras imorgon. men min tatuerare var inte där idag så jag hann inte se den. så jag får se den imorgon istället.
på väg in till stan va min kropp full av ångest. jag bråkade med kristoffer inatt om vad orkar jag inte riktigt gå in på.
men det gör ju sitt,sen att E mår som hon gör tynger mig med. man vill lixom bara krama om och läka.

sen börjar det verkligen gå upp för mig att jag faktiskt flyttar snart. det känns lite cp nu när man har så många vänner här nu. men jag vet att umgänget jag har är destruktivt. inget illa menat mot mina vänner men om man tänker efter hur det ser ut så vet jag vad som är bäst för mig.
men det kommer vara nytt och sen är man ju lite rädd för hur det ska gå att bo ihop med kristoffer.

och hur det går för honom att ha katt med sin överkänslighet kan man väl säga att det är. lixom om jag måste sälja tilly vet jag inte riktigt hur jag ska tackla.

det är mycket blandade känslor.
jag känner mig så ensam o så himla rädd. känns som att ingen egentligen bryr sig. psykiatrin här skiter i mig totalt. jag har inte haft någon teraput på flera månader och det har ju satt sina spår. jag vill bara komma i ordning i lund så jag kan börja med min nya terapi och komma på fötter igen. nu snubblar jag mig fram och måste luta mig hit o dit.

det är så mycket som måste göras med flytten,packa allt,adressändra,flytt städa ect.

min mamma är inget bra stöd heller. allt hon tänker på att att jag ska behålla mitt aktivitets stöd. hon bryr sig inte riktigt om hur jag mår. det gör ont. det är ingen som satt sig ner med mig och frågat hur jag egentligen mår. den som super i dom mängder som jag gjort på senaste o så ofta mår inget vidare. men ingen bryr sig.
det är väl mitt fel med. men jag vill väl ändå att mina föräldrar ska se mig och ta hand om mig lite. då jag har tvingats bli vuxen väldigt fort.

att få återfall är inte något som jag önskar eller vill. jag vägrar det. men jag kan inte styra allt helt ensam. men vad ska jag göra om jag får återfall? acceptera och resa mig upp o gå vidare?
men då blir omgivningen besviken på mig.

jag blir helt slutkörd.

jag är arg på mig själv över hur jag har varit,jag har festat som en idiot,skämtat o skrattat bort min ångest.
jag har träffat massor av nytt roligt folk. men alla i karlskrona har något gemensamt och det är trasighet.
en del är inte ens 18 år och har redan varit narkomaner en längre tid men sedan försökt ta sig upp men fastnat vid spriten,en del super bort sina sorger och gör självmordsförsök, allt för att slippa den verkligheten som finns i karlskrona,det är ångest,lögner,svek och det botar du för stunden med alkohol.

jag måste bort härifrån NU
jag ska ju som tur är flytta om 2 veckor ungefär.börjar bli dags att packa ner det sista snart. mycket av kläderna ect.

igår pratade jag o kristoffer om djupa och allvarliga saker och jag bröt ihop. grät o grät hela tiden. kristoffer har ju allergi. och han skulle till docktorn idag o kolla hur allvarligt det är osv. för risken fanns att ajg kanske mäste göra mig av med Tilly. bara tanken gör så ont i mig. tilly är min bebis. hon sover hos mig om natten,hon kelr med mig,hon torkar mina tårar när jag är ledsen.
och att kristoffer är rädd för att flytta ihop med mig förstår jag,så som mitt liv har sett ut den senaste månaden kan vara oroväckande. att jag ska falla tillbaka i mitt gamla mönster,det är något jag inte vill. jag har ju bara saker som kan bli bättre när jag flyttat ner till lund. lixom vänner som stöttar mig i min träning,min pojkvänn som stöttar mig och får mig att vilja kämpa.
mitt umgånge i lund är inte vilt som det är här.
och ändå är lund en student stad.

men sen ska man inte se att en flytt blir ett mirakel men jag vet att det kommer ge mig en rejäl spark i rätt riktning. sen är det att kämpa o kämpa.
jag tvivlar inte på något. men jag står inte ut med tiden som måste gå innan det händer.
men jag har lite små saker att se fram emot och det är ju dels tatueringen och sedan adress ändring och kristoffers födelsedag ^^
sen är det bara flytta alla möbler och börja med flytt städningen.
men måste ringa karlskronahem om att ändra besiktnings datumet.

jag måste klara detta.
men jag har en sorg inom mig.
- Emmz du kommer klara detta



so long

idag har jag tänkt åka in till stan o köpa lite böcker,hyra film och köpa lite snask.
vette fan vad jag ska göra i helgen.
pappa kommer hit på lördag förmiddag.
det är allt.
om det blir fest vet jag inte >.<
jag borde inte festa. jag festar alledes för mycket. jag vet att jag gör det. men samtidigt så har jag inget bättre för mig.

men läsa böcker o sånt är ju avkopplande.
och film är nice ^^
jag vill bara att dagarna ska gå så jag kan tatuera mig :D

idag har jag iafl fått saker gjorda.
va o handlade och köpte även kristoffers present så nu har man det gjort.

men..känner något mörker som jag inte kan identifiera. inatt kollade jag runt på blocket på katter o sånt sen såg jag en katt som såg exakt ut som tilly fast långhårig och jag började lipa ?! WTF? varför? jag börjar gråta för inget alls.
jag skadade mig i natt med. inte djupt eller mycket som innan men det är ändå ett missyckande.

men ta nya tag.
överleva och stå ut.

so long

jag drack mig full och somnade tillslut. sen vaknade jag vid 5 så det blev inget jysk. får ta det imorgon istället.
har ju mått som en prinsessa idag *not* har spytt o haft mig. mycket trevligt.
jag vet inte vad jag ska delge. kände bara för att uppdatera.

jag vill att tiden ska gå så jag kan tatuera mig o sedan åka ner till lund hem till baby och alla andra underbara människor.
den 18de får jag in pengar.
sen den 26e flyttar jag :D

så det händer lite mer denna månaden :)

so long

återfallet är nära nu. det flåsar mig i nacken och säger hotfulla ord.
jag försöker kämpa emot fysiskt och psykiskt.
folk må tro att jag är galen. men det är bara en snäll synonym på mina demoner,obehag ja vad jag nu ska sätta för namn på dom.

dom klankar ner på mig för jag har hela armar. inte ett endaste nytt sår på kroppen.
dom hatar mig för att jag svikit dom,inte gett dom den näring dom behöver för att tystna.
men vad jag än gör,hur mycket jag än gör det så försvinner dom aldrig en längre stund.

men skillnaden på dåtid och nutid är att jag kan socialisera mig och prata med människor och kunna le och kanske skratta en liten stund utan att demonerna hotar mig till livet för att jag väljer att leva lite.

jag vet inte hur denna kväll/morgon kommer sluta. jag hoppas det bara blir så att jag somnar,vaknar,åker ut till jysk o handlar,sen till willys.

men vem vet. jag kan lika gärna hamna på akuten om någon/några timmar.
ingen kan kontrollera mörkret. nu har det hållit sig undan...varför? har medicinerna hjälpt eller har det bara hållit sig undan för att kunna återvända med full styrka. kan lika gärna vara en käftsmäll. utåt sätt så ser det helt olika ut. men på insidan är båda lika illa.

ingen vet hur,var,när eller varför det inträffar. det bara gör det.
det är sånahär kvällar jag vill gosa mig upp i kristoffers famn och känna mig liten och trygg.

jag vill ge efter,jag orkar inte kämpa emot,men jag vill inte heller svika mig själv eller folket i min närhet.
men jag kan inte skilja på rätt o fel. jag blir klyven,illamående.

vi får se om jag lyckas hålla min kropp hel eller om jag faller tillbaka i det mörkaste mörka för en stund.



Förresten....varför tror alla att när man får ett återfall så måste det "ha hänt" något. jag förstår inte. att leva med oberättigad ångest är inte bara vardag för mig utan för även så många andra. visst att det finns en grund till det hela. det kan vara genetiskt eller inte. ect

har inte gjort en sånhär lista innan vilket verkar vara ganska populärt så idag bara för en dag så ska jag med göra en lista


- vakna till liv
- städa lägenheten
- åka ut till amiralen och glo på dels katt klätter träd,gardiner,något fint till mig själv :P, ska även kolla in bra priser på en plasma tv eller liknande. , ja helt enkelt saker till nya lyan. sen ska jag veckohandla idag med,
- öppna ett sparkonto
-kolla efter hute mycket jag kommer äga efter dagens slut så jag kan se om jag kan tatuera mig istället för pappa. för enligt han och mamma så ångrade han sig. så vi får väl se tills han fyller år istället. men då kanske jag tar den tatuerings tiden istället :P


jag vill fylla mina armar med tatueringer så gott det går. =/



----------------

har nu varit ute en runda och det som inhandlades va en kaffebryggare,draperistång,transportbur till kise
ska kolla lite senare i veckan på djurkompaniet om dom har fina klätterställningar till katter. hittade ingen bra på varken rusta eller öb.

men bokade tatueringstid eller jag tog den som jag bokat åt pappa men då han inte va så pepp på tatuering så gör jag det i stället.
mitt motiv kommer vara en ängel och en djävul på vadera skuldra och mellan dom ska det stå "I do whatever the voices in my head tells me to do"
kostar mig 1500 ^^

så den 11 kl 10 ska jag vara där. så får vi se om cai kommer med som sällskap eller inte.
det kommer göra jävligt ont känner jag på mig. iafl på vissa partier runt skuldrorna :P

men det får man ta =)