Mjeow

kommentar":Vill du sluta med alkoholen? uppenbarligen inte. Vill du sluta så är det bara att be dom skriva ut antabus åt dig så KAN du inte dricka.Men varför ska du gå på alkoholmottagningen om du ändå inte fattar att det krävs en ansträngning från sida? I det här fallet SLUTA DRICKA. Jag har varit i EXAKT samma situation som du i samma ålder och visst var det svårt men det var också bara att göra. Be om antabus och börja festa nykter. Allt som krävs är lite jävlar anamma, för jag hade också ångest som behövde dövas och stort socialt umgänge som drack mycket men det är bara att sluta dricka och sålla i sin vännerskara mn du kommer aldrig sluta dricka om du prioriterar fel och inte vill ha hjälp."

Svar: jag vill inte sluta dricka helt utan börja dricka lagom. o jo jag har tänkt på antabus o ska troligen börja med det efter sweden rock då jag inte tänker vara nykter på festival. sen blir det uppehåll i juli då jag ska till arvikafestivalen. o sen efter det så kan jag tänka på antabus igen. alla hanterar sånnahär situationer olika.JAG ÄR INTE DU. trots att du har en stark poäng i välmening det tackar jag för.
jag är nog inte helt redo för att släppa festandet riktigt ännu,jag är ung o jag vill ta vara på det då många år har blivit borttappade av olika anledningar.

det känns som så bortkastad tid. jag går dit en gång i veckan. får inte direkt konkreta tips på hur jag ska tänka eller göra för att inte dricka så mycket. det hon sa idag va bara löjlligt>..<
1 börja dricka senare (!?)
2 sluta dricka tidigare(!?)
3 och drick vatten istället för alkohol(hur kul är det)
jag är 20 jag festar det går att undvika men det vill jag inte. mitt sociala liv hänger på det.
mina föräldrar tänker inte på det att jag är i den åldern då man faktiskt festar.
jag blir så trött. jag ger upp.
firade ju valborg som alla andra. dagen va rolig men kvällen va trist. våra vänner blev alledes för fulla o kunde inte svara i mobil för allt ljud och att försöka hitta dom i lunds stadspark är verkligen som att hitta en nål i en höstack.
så jag o linda åkte karuseller och åt munkar o försökte ha så roligt vi kunde.

o nu idag den 3dje maj så sitter jag här med missbruket i hand, jag ber ingen tycka synd om mig som många vekat tro. utan snarare försöka få er att följa min väg till ett bättre liv. men min blogg är lika eftertraktad som en borttappad city tidning(det är bara att ta en ny)

jag har en dålig vecka eller något. inget jag går in på. men ja det ser ut som det ser ut.

mamma..om du läser detta så ta åt dig.
jag älskar dig,det gör jag. men jag hatar dig på samma gång. du tål inte min livsstil,att jag festar som jag gör. men tänk på att jag är snart 21 år jag ska inte behöva vara mamma till dig.det är du som är modern, samhället ser annorlunda ut nu än vad den gjorde när du va 20. jag vet att du inte haft det lätt eller har fått ha den friheten som jag har.
men jag vet att jag har problem och därför söker jag hjälp för dom.och tar emot hjälpen och kämpar på.

du har problem men du tar inte emot hjälpen eller ens försöker få hjälp som jag ser det eller så har du verkat ge upp. gör inte det. snälla.
vi bråkar för att jag sätter ner foten för att jag vågar och klarar av att göra det mot dig. och att du mer eller mindre medvetet eller omedvetet jag vet inte...försöker få hela familjen emot mig på grund av det. jag gillar det inte alls. jag blir så fruktansvärt ledsen och besviken. jag vet att du klarar det o jag vet hur svårt det är att förhålla sig och acceptera ett missbruk och ännu jobbigare att försöka förinta det. jag håller på med det så jag vet. om du kunde ta steget mot hjälp så är jag här o stöttar dig.
bara det att det är ett val du måste göra. du kan omöjligt förvänta dig att fortsätta på samma sätt och att allt ska bli bra. man måste försöka få hjälp och övervinna det som skrämmer en; ett helt nyktert och kontrollerat liv.

mamma jag älskar dig.