Mjeow

va hos diana idag,va jobbigaste mötet hittills. fick reda på att jag troligen inte kommer få börja arbetsträna på dagis så länge jag går på stesolid. mitt hjärta gick sönder,kändes som mitt mentala jag flöt bort någon annanstans. jag ville bara dö,och ge upp. sen ska vi ta tag i mitt alkoholproblem,ska ringa alkohol mottagningen imorgon och prata med dom där, sen ska jag prata med min läkare om antabus. så jag lär mig att ha ett nyktert liv. att man kan umgås med vänner utan alkohol i kroppen.

just nu svider min själ,känns som det är trasig,mina drömmar går i kras.
att veta hur man ska gå tillväga gör man aldrig.
jag kan inte sluta gråta inombords.
ibland känner jag att jag bara vill ge upp allting och leva i ett enda kaos. och sluta kämpa. krafterna tar slut. återfall är inte långt borta. tänk ett liv där allt bara är dans o fest och sena kvällar, ett rus som aldrig försvinner så länge du gör som man ska.
jag vet med förnuftet att det är det sämsta man kan göra men känslan är på den nivån nu.


so long