Mjeow

idag vaknade jag för fjärde natten i rad av orolig sömn. dvs jag har inte sovit ordentligt på flera dagar. vilket gör mitt mående sämre. o biverkningarna av att ha höjt medicinen spökar antar jag. för jag känner mig så hopplös o nere. vet inte vad jag ska göra för att bli glad.
jag har tränat i 45 min idag varav 20 min va på crosstrainern. det känndes nice när jag väl va där men sen när jag va klar så kändes allt jobbigt igen.
så ni som undrar varför jag inte hör av mig eller liknande så är det för att jag "behöver" lära mig skilja på saker o ting. kunna hitta det positiva snöret igen o hålla fast i det.

jag hatar denna känslan. men jag vet på ett ungefär vad beror på men jag kan inte göra något åt det förrens imorgon. då blir det lite lättare igen.
att man har blivit tvungen att hamna i ett sådant träsk.
men men vad gör man inte för överlevnad. trotts allt har denna sommaren varit en av dom bästa o roligaste på många många år så där har jag verkligen inget att vara leden över. men snart kommer vardagen med skola,jobb o praktik för många andra men jag sitter o gör inte ett skit. jag vet att jag borde ringa försäkringskassan o boka in möten o sånt så jag kan förändra något...men det samtalet skrämmer mig eftersom jag vet hur dom funkar. dom är inte till så mycket hjälp. men jag får försöka ringa dom på måndag. o se om man kan boka ett möte med dom o läkaren. men läkaren jag har nu är ju som hon är.
får väl vänta tills jag får min nya läkare o det blir inte förrens i november.

nä nu ska jag se om jag kan hitta på något så jag inte tänker för mkt vilket jag redan verkar ha gjort iofs.
jag försöker. tvivla inte på det. jag är bara lite vilsen med vilken väg JUST JAG ska gå för att komma dit jag vill.