Mjeow

jag har börjat göra armband för att avleda mina tankar lite. men efter sammanlagt 24 armband och 6 halsband så funkar det inte riktigt lika pra längre.
fredags va awesome hade jätte kul på festen alla hade trevligt och det va så mycket blandat folk.

men åter igen till idag.
jag har mått pissigt hela dagen. hämtade ut mitt paket men va inte så sugen på att nvända det märkte jag.
jag ser det som ett stort nederlag att må skit igen. suget efter självskador r där hela tiden. dom har väl saknat mig nu efter 3 månader. jag vill inte svika alla andra och alldra helst mig själv. jag har varit så stolt över mig själv över att jag har kunnat leva utan att skära mig minst 2 ggr i veckan. utan att kunna umgås med folk OCH ta kretik utan att bli helt emo.

när jag ssatt och gjorde armband/halsband så använder jag sax och skalpellerna och efter ett tag började tanken komma åt att jag vill sukta efter smärtan....mn då slängde jag ihop allt och la det i en låda.
suget är kvar men jag försöker distrahera mig.

på dagcentret händer det inte mycket i nuläget. och på torsdag ska jag träffa min läkare om remisser så vi får se om jag får mitt bidrag som jag ska så jag kan flytta till skåne.

jag är rädd,ortygg,obekväm hela tiden. jag vill ha kristoffer runt mig jämt just nu ända fram till beskedet kommer och om det blir ett nej vill jag fortfarande att han är är. han är ju där för mig men jag vill att han ska vara där fysiskt.

hela dena dagen har varit värdelös. har även ringt till piva o fått lite stöd därifrån...
men vaar ska jag börja och var ska jag sluta. jag har ju mål jag måste komma fram till. jag får inte snubbla ner i ett djupt hål på vägen.


jag vill skriva så mycket men vet inte hur ag ska få fram alla ord. just nu dricker jag upp vinet som blev kvar sedan i fredags vilket är lite över en liter. jag gör det mest för att "däcka" så jag kan sova. ska ringa mottagningen inomgon och säga att mina mediciner börjar ta slutt. verkligen alla. sertralin,serouquel,propavan,imovan och vid behovs medicin.

jag får panik bara av att tänka igenom allt som ska göras.
varst ska jag ta vägen. mina nerver klarar inte mycket till. jag vill inte hamna i ett blodigt golv och ångst och till ett gammalt beteende. utan bara gå frammåt. visst ångest accepterar jag. men självskade begäret vill jag inte tillåta.

jag vill vara snygg,stark och en person som folk ser upp till på ett bra sätt.

so long