tomhet,värdelöshet
känslan av värdelöshet gnager i mig.
jag vill så mycket men det fysiska o mentala orkar inte påbörja något direkt.
det har varit mycket bråk från olika håll med familj,pojkvänn och mig själv.
men när det blir dåligt har jag mina vid behovs mediciner som ger mig ett behagligt lugn.
jag försöker jämföra med en viss person som har gått ner o isolerat sig med sin stackars pojkvänn.
vi saknar henne inte längre men man kan blicka tillbaka o gilla det vi hade men så som hon blivit nu är inget vi saknar.
jag är riktigt glad över att ha en vän som erika. att kunna vara så avslappnad o kunna vara sig själv o inte behöva trippa på tå i rädsla över ett utbrott. att kunna festa utan att oroa sig över något när vi tar hand om varandra i alla lägen,ger varandra råd när vi har något problem känns helt fucking great.
finns mer att skriva egentligen.
att gå omkring i flera dagar i sträck med ångest o värdelöshetskänslor i kroppen o känna att man inte räcker till för alla är en plåga. att få panik när man råkat sova bort en hel dag o pojkvännen kommer hem o väcker en o man har inte städat så flyger man upp ur sängen o börjar göra något under stress.
det är inte så att jag trivs i kaos det är skönt att ha ett städat hem. o jag vill verkligen inte sova bort en hel dag. men jag vill ha något meningsfullt att komma till o känna att man gjort något vettigt o komma någonstans i mitt liv...men vart ska jag ta det första steget?
självskade impulserna är inte starka längre o det är skönt som fan. men känslan av att bara vilja försvinna finns där men sen blir man rädd när man kommer i dom tankebanorna är inte roligt heller.
flaskan kommer till hands lite för ofta kanske. men det ger mig en viss frihet. jag dricker inte för att slippa mina egna demoner utan för att kunna umgås med människor som jag kanske har lite svårt för för att orka lära känna dom. alla ger inte ett underbart första intryck o då vill man ge dom en chans att visa sig själva. men sen festar jag med människor som jag verkligen tycker om då blir allt fint o bra =)
ehm..jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägget.
är väl bara en inblick över hur jag har det emellanåt.
jag vill så mycket men det fysiska o mentala orkar inte påbörja något direkt.
det har varit mycket bråk från olika håll med familj,pojkvänn och mig själv.
men när det blir dåligt har jag mina vid behovs mediciner som ger mig ett behagligt lugn.
jag försöker jämföra med en viss person som har gått ner o isolerat sig med sin stackars pojkvänn.
vi saknar henne inte längre men man kan blicka tillbaka o gilla det vi hade men så som hon blivit nu är inget vi saknar.
jag är riktigt glad över att ha en vän som erika. att kunna vara så avslappnad o kunna vara sig själv o inte behöva trippa på tå i rädsla över ett utbrott. att kunna festa utan att oroa sig över något när vi tar hand om varandra i alla lägen,ger varandra råd när vi har något problem känns helt fucking great.
finns mer att skriva egentligen.
att gå omkring i flera dagar i sträck med ångest o värdelöshetskänslor i kroppen o känna att man inte räcker till för alla är en plåga. att få panik när man råkat sova bort en hel dag o pojkvännen kommer hem o väcker en o man har inte städat så flyger man upp ur sängen o börjar göra något under stress.
det är inte så att jag trivs i kaos det är skönt att ha ett städat hem. o jag vill verkligen inte sova bort en hel dag. men jag vill ha något meningsfullt att komma till o känna att man gjort något vettigt o komma någonstans i mitt liv...men vart ska jag ta det första steget?
självskade impulserna är inte starka längre o det är skönt som fan. men känslan av att bara vilja försvinna finns där men sen blir man rädd när man kommer i dom tankebanorna är inte roligt heller.
flaskan kommer till hands lite för ofta kanske. men det ger mig en viss frihet. jag dricker inte för att slippa mina egna demoner utan för att kunna umgås med människor som jag kanske har lite svårt för för att orka lära känna dom. alla ger inte ett underbart första intryck o då vill man ge dom en chans att visa sig själva. men sen festar jag med människor som jag verkligen tycker om då blir allt fint o bra =)
ehm..jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägget.
är väl bara en inblick över hur jag har det emellanåt.
Kommentarer
Trackback
