Ångest




detta inlägget kan komma att vara väldigt deperimerande ect
det är 2:a gången jag bryter ihop idag...jag får stora klumpar i magen och i halsen och får svårt att andas och vill bara skrika rakt ut.

just nu tänker jag på hur jag vill pryda mina armar med sår och blod och mitt ansikte med förstörs smink och tårar och verkligen bara få ett riktigt sammanbrott...men nej alla förväntar sig mer än så av mig. jag mår ju bättre och allt sånt där nu...yeah right

allt är bara motgångar just nu. får noll på jobb och noll på lägenhet och sedan kommer jag troligen inte få något läkarutlåtande än på ett tag. kollar på bostadsrätter hittade en ganska billig 2a för 300 000 i kävlinge men mina föräldrar kommer nog inte kunna få ta ett sånt lån,än mindre vilja göra det. det är ju inte till dom som dom tar det.. jag ska väl få vara kvar i karlskrona och ruttna. jag har sån lust och bara ge upp allt. sluta terapin,flytta hem,göra slut med kristoffer och bara vara hemma o förstöra mig själv. jag tappar min livslust helt o hållet dessa dagar. jag är bara ivägen o kostar pengar för folk. jag är inget roligt umgänge utan bara en fet äcklig emobrud som inte gör något åt sitt liv.

jag vet inte vad fan jag ska göra. mina pengar håller på att ta slut o jag måste beställa isacs hår denna veckan så han kan få det i nästa vecka eller något. så jag kan få in lite mer pengar så jag överlever hela månaden. men fan...klart jag inte ska ha pengar till att lägga ut det heller. o det betyder att jag får ringa pappa o höra om han kan lägga ut o då kommer han bli grinig o sur bara för att jag är misslyckad och inte kan ha en ekonomi som håller en hel månad ut.
men jag får skylla mig själv som dragit på mig räkningar och abonnemang som jag inte har råd med.
och att jag skaffar djur som kostar pengar bara för att jag inte vill vara ensam.

det finns inget värre än att vara ensam med sig själv och med sina egna tankar. så fort jag blir ensam en längre tid och inte har något annat att focusera på som tex filmer osv då kommer mina negativa tankar och blodbad med smärta.

jag vill inte vara kvar längre.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0