Jävla Idioter!!!!!!
jag är så jävla arg,frustrerad,ångest fylld och illa mående!
igår så sa dom att jag skulle på utskrivningssamtal med läkaren idag.....men nu så är det så att jag inte står med på den listan så jag ska inte träffa läkaren helt plötsligt. jag va ju helt inställd på att bli utskriven idag. snacka om att sätta käppar i hjulet på en.
jag blir så trött och så ledsen. på senare tid så känner jag mig så osynlig för personalen. dom pratar med mig i luften typ. sen om man vill prata med dom så verkar det nästan som att dom inte lyssnar. jag kanske överreagerar men detta om läkaren är fan inte acceptabelt övh.!
sen verkar inte personalen alltid vara ute på avdelningen så mycket. jag skulle behöva min vid behovs medicin. men nä.
jag har redan packat ihop mina saker så jag är beredd på att skrivas ut.
men det jobbigaste r att dom i princip skyller sina misstag på mig. att det är jag som gör fel hela tiden. dom kan inte acceptera sina egna misstag.
jag blir så trött o så ledsen.
jag vet att en del saker är mitt fel men fan inte allt.
dom säger att jag inte kan gömma mig bakom min ptsd....det är inget jag har valt att göra. sen säger dom att jag måste bearbeta det men det är ju därför jag går till psykiatrin men nä där verkar det inte som att jag får någon direkt hjälp. men då kommer återigen detdär med att det är mitt fel bara för att jag inte har kunnat vara 100% ärlig visst till vissdel så kan det vara så men försök se att det kanske är en av mina problematiska områden? eller?!
jag vill bara hem till Tilly. och tänka igenom vad jag ska säga till dom på nätverksmötet. just nu så känner jag mig så borta i huvudet. vet inte hur jag ska reagera,tycka,tänka,känna.
men ja allt är väl mitt fel. så jag kan lika gärna bara försvinna från allt.
jag kan inte vara stark när min omgivning slänger skit på mig. jag blir så jävla nedstämd och hamnar i ett destruktivt tankemönster som jag inte vet hur jag ska ta mig ur.
jag ger snart upp hoppet om att kunna få hjälp.
och uppe på allt detta så sa jag nyss upp kontakten med en sk "vän" men hon va verkligen ingen vän till mig. nu när jag har varit här inne så har jag märkt vilka som är mina vänner. och jag fick nog av henne nu. hon har alltid klankat ner på mig,och hon snackar så jävla mycket skit om alla och om min bror. och jag blir så trött på hennes falskhet. så nu går jag till att vara likgiltig när det kommer till henne. jag varken hatar henne eller tycker om henne. men det gör ändå ont att säga upp en bekantskap men det som gör ondast är allt hon sagt till mig som sårat mig. hon beter sig som en fjortis,visst det gör jag med ibland så det är inte så att jag säger att jag är bättre än någon annan.
men alla bortförklaringar,lögner och svek och uttnytjande som hon gjort mot mig har tagit på mina krafter och nu är det äntligen slut på det hela.
igår så sa dom att jag skulle på utskrivningssamtal med läkaren idag.....men nu så är det så att jag inte står med på den listan så jag ska inte träffa läkaren helt plötsligt. jag va ju helt inställd på att bli utskriven idag. snacka om att sätta käppar i hjulet på en.
jag blir så trött och så ledsen. på senare tid så känner jag mig så osynlig för personalen. dom pratar med mig i luften typ. sen om man vill prata med dom så verkar det nästan som att dom inte lyssnar. jag kanske överreagerar men detta om läkaren är fan inte acceptabelt övh.!
sen verkar inte personalen alltid vara ute på avdelningen så mycket. jag skulle behöva min vid behovs medicin. men nä.
jag har redan packat ihop mina saker så jag är beredd på att skrivas ut.
men det jobbigaste r att dom i princip skyller sina misstag på mig. att det är jag som gör fel hela tiden. dom kan inte acceptera sina egna misstag.
jag blir så trött o så ledsen.
jag vet att en del saker är mitt fel men fan inte allt.
dom säger att jag inte kan gömma mig bakom min ptsd....det är inget jag har valt att göra. sen säger dom att jag måste bearbeta det men det är ju därför jag går till psykiatrin men nä där verkar det inte som att jag får någon direkt hjälp. men då kommer återigen detdär med att det är mitt fel bara för att jag inte har kunnat vara 100% ärlig visst till vissdel så kan det vara så men försök se att det kanske är en av mina problematiska områden? eller?!
jag vill bara hem till Tilly. och tänka igenom vad jag ska säga till dom på nätverksmötet. just nu så känner jag mig så borta i huvudet. vet inte hur jag ska reagera,tycka,tänka,känna.
men ja allt är väl mitt fel. så jag kan lika gärna bara försvinna från allt.
jag kan inte vara stark när min omgivning slänger skit på mig. jag blir så jävla nedstämd och hamnar i ett destruktivt tankemönster som jag inte vet hur jag ska ta mig ur.
jag ger snart upp hoppet om att kunna få hjälp.
och uppe på allt detta så sa jag nyss upp kontakten med en sk "vän" men hon va verkligen ingen vän till mig. nu när jag har varit här inne så har jag märkt vilka som är mina vänner. och jag fick nog av henne nu. hon har alltid klankat ner på mig,och hon snackar så jävla mycket skit om alla och om min bror. och jag blir så trött på hennes falskhet. så nu går jag till att vara likgiltig när det kommer till henne. jag varken hatar henne eller tycker om henne. men det gör ändå ont att säga upp en bekantskap men det som gör ondast är allt hon sagt till mig som sårat mig. hon beter sig som en fjortis,visst det gör jag med ibland så det är inte så att jag säger att jag är bättre än någon annan.
men alla bortförklaringar,lögner och svek och uttnytjande som hon gjort mot mig har tagit på mina krafter och nu är det äntligen slut på det hela.
Kommentarer
Postat av: Kjell
Stå på dig tjejen!
Du kommer klara detta, det är jag övertygad om. Nu vet jag ju ingenting om bakgrunden, men som du skriver så verkar du vara väldigt skärpt och medveten!
HEJA!
=)
Trackback
