Mjeow

jag sitter inne på mitt rum och känner hur mina inre organ smulas sönder av ångestens infektion. känner ett skadebegär så otroligt starkt. skakningarna gör mig så o focuserad och jag försöker focusera eller ja obsevera det hela och låta tankarna bara vara tankar men hur mycket jag än försöker få känner jag bokstavligt talat hur allt smulas sönder inom mig. jag har svårt att andas och mår otroligt illa.
känner att om jag inte får hjälp med mitt skade beteende här,var kan dom då hjälpa mig med det. någon gång måste jag ju bli fri från det?
känns även som att allt som funkar mot min ångest tas ifrån mig.
jag kan inte riktigt hitta någon som jag kan skapa ett starkt förtroende för.
______ som vankar fram o tillbaka gör mig livrädd och nervös.
jag vill bara åka hem och göra det jag brukar göra när jag känner såhär. ta fram skalpellen och skapa lugnet. eller ta sobril för att förhindra självskadan.
jag vill inte skada mig och jag vill inte heller gå på tabletter hela livet och jag kämpar otroligt hårt för att se andra utvägar från min ångest som omsluter mig. jag hammnar i ett farligt läge. jag gnuggar axel med döden. jag vill leva kvar men jag vet inte hur? jag försöker ta in det jag lärt mig men jag kopplas bort från det. jag vill inte gömma mig bakom någon diagnos. tycker det är synd att det är den bild omgivningen kan få.

men allt suger inte, träffade en i personalen som va jävligt seriös. vi pratade massa musik o film vi hade i stort sett exakt samma smak. han skulle ta med sig musik dvdeer som han o jag skulle kolla på då jag inte kan sova. helt nice ^^